Mitt namn är Hanna och jag har bott i Stockholm hela mitt liv. Mitt största intresse är fotboll det ägnar jag större delen av min tid åt. Jag älskar känslan av att prestera bra och är en extrem vinnarskalle. Detta märks tydligt både i mitt fotbollsspelande och i skolan. 

 

Jag föddes en snöig december natt 1999 och 26 dagar gammal upplevde jag milleniumskiftet. När jag var 1.5 år blev jag storasyster till en liten kille som blev bemött med massa kramar och pussar. Idag kan han ibland vara världens pina men ibland så kan han vara världens bästa. Martin är hans namn och han nämns ofta här på bloggen.

 

Först som treåring började jag på dagis. Där träffade jag min dåvarande granne, Linnea. Hon är född på andra sidan om milleniumskiftet men trots det fann vi varandra . Än idag har vi kontakt och vi ses några gånger per år. Hon var den person som tvingade med mig på fotboll. Detta var vid 4 års ålder och jag var en blyg osäker tjej medans hon var klart mer utåttrikad. Fotboll blev aldrig riktigt hennes grej så hon slutade efter några träningar. Idag skulle jag säga att det är genom fotbollen som jag skaffat mig en ganska stor umgängeskrets.

 

Min mamma blev tränare för mitt lag och bland hennes tränarkollegor fanns Leffe och Peter. Evelina (oftast kallad Evis) och Mimmi, deras döttrar, och jag har ju blivit tvingade till att spendera oerhört mycket tid med varandra på grund av fotbollen och idag definerar jag dem som två av mina närmaste vänner. Deras namn dyker självklart upp på bloggen emellan åt.

 

2012 började en ny tjej i fotbollen. Joline hette hon och hon kom att bli min bästa vän. Vi är helt olika till sättet men att umgås med henne kändes självklart från första början. Denna blondin har förgyllt många av mina dagar sedan vi först träffades för snart tre år sedan.